always look on the bright side, right?
Varför funkar ingenting? Det blir fan aldrig som man vill eller tänkt sig. Jag vet att jag låter så jävla negativ men när ska det gå riktigt upp för mig igen? Det blir aldrig som man vill, man vill ha det man inte kan få. Iallafall är det så för mig. Tankarna försvinner inte från saker man egentligen vill glömma. Dåliga minnen. Det går inte att sudda. De finns alltid kvar där, även fast man försöker. Jag försöker verkligen, det gör jag. Men hur kan man glömma saker som har gjort så in i helvette ont? Jag kan inte tänka klart. Jag kan inte prata med någon. Jo jag kan prata med någon, många, men jag vill inte. Jag vill inte känna. Vill bara glömma. Låt mig göra det. Jag hade nästan lagt det bakom mig, fyra år tog det att iallafall glömma om för ett tag. Men när allt händer igen är det svårt. Ni kanske tror att jag inte tänker på saker som har hänt mig och mina kära, men helt ärligt, hur kan man glömma? Jag låter så patetisk, jag vet. Men det är svårt att le när det gör ont. Ändå ler jag, för en liten del av mig blir bättre för varje stund jag ler. Jag kan inte visa mig svag, för jag vill inte få andra att må dåligt. Vad är det för vits att visa sig ledsen? Då gör man ju bara andra ledsna också. Jag vill inte vara en uppmärksamhet tjej. Tvärtom.
Kommentarer
Trackback
